I say FUCKYOU and smile
Hjärtat brinner. Tårarna vräker ner likt ett ihärdigt regnoväder som vägrar dra sig förbi. Såren och ärren kliar något vansinnigt. Ensamheten och sorgen är ett faktum. Jag klarar inte av det. Det spelar ingen roll att jag blir fullproppad med mediciner, pratar med olika psykologer och sjuksköterskor eller har meningslösa vårdplaneringsmöten där ingenting konkret bestäms. Visst, alla är överens och eniga om att jag behöver behandling som innefattar ett boende med personal. Och det NU. Det är vad jag ska få nu, tillslut. Få komma till ett behandlingshem i Skåne, det blev slutligen psykiatrin som ska stå för kostnaderna. Grattis Soc! Ni slipper bekosta mig. Men ytterligare två Lex Sarah och JO-anmälan är gjorda, så grattis åter igen. För att ni på ett helt bisarrt sätt skött alla utredningar och insatser så fruktansvärt dåligt.
Men då var ju det här med hjälpen, som behövs NU. Och inte om några månader, eller i värsta fall upp till ett halvår. Men soc vägrar som sagt ta något som helst ansvar för mig, åtminstone cheferna som jag haft otaliga möten med. Jag har dock fått två nya handläggare, dom gör det som kan göras. Men beslutet om att få hjälp nu hänger tyvärr inte på deras axlar, utan på cheferna.
Näe, nu vill inte jag vara vaken en enda minut till. Står inte ut. Ska inte skära mig mer. Ska inte gråta mer. Ska inte hyperventilera mer. Ska inte känna mer. Jag kanske ska ta ytterligare något mer av alla de lyckopiller jag har? Svårt att välja vilken dock.*ironi*
(Förstår inte varför texten får ett annat format när jag kopiera in det från anteckningar på mobilen, någon som vet hur får det gamla vanliga teckensnittet?)
(Förstår inte varför texten får ett annat format när jag kopiera in det från anteckningar på mobilen, någon som vet hur får det gamla vanliga teckensnittet?)
Jävla Soc, blir så förbannad. Det handlar för helvete om ditt liv. Hoppas du orkar komma imorgon.
Kram