Jag är för trasig
det var ett tungt kliv.
Kanske inte för mig,
men för dig.
Att jag valde att lämna livet,
det som ingen tog för givet.
Jag hade ju så mycket potential och skulle klara detta,
men mitt hjärta gick inte att lätta.
Det var för mycket smärta, ångest, sorg och hat,
jag fick ju hjälp men det var bara inläggningar, mediciner och massa prat.
Jag försökte stå ut,
men det gick inte till slut
Snälla kära älskade du, jag blir ju dödsorolig... Jag hoppas verkligen inte att det hänt något hemskt :(<3