Är så trött på mig själv
På måndag är det rättegång. Jag misshandlade ju mamma i somras, genom örfilar och slag. Jag har erkänt. Jag står för det, jag ångrar det inte. Annars är det inte mycket som händer. Inga läkarsamtal, bara dag-permissioner vilket innebär besök på kyrkogården, långa promenader och så har jag varit en hel del hos mormor och morfar.
Jag vill ju inte mer, för jag vill inte ha det så här. Det går bara inte. Har förresten inte skurit mig på två veckor nu, hurra. Men matproblemen börjar bli allt större, kaloriräknaren finns där hela tiden. Fan vad livet suger.
Hejsan fina du.
Jag tror att du inerstimme inte vill ha det som du har nu såklart.
Utan bara få leva normalt
Tycker psyk ska utreda dig ordentligt o utgå därå.
Mellan raderna i det du skrivet ser man att du behöver kärlek . Stöd och någon som är beredd
Att vilja hjälpa dig du måste känna dig trygg ställer ja upp
Som mail vännen vill hjälpa dig så mycket