Det är för jobbigt nu

Det finns ingenting att säga. Ingenting att göra. Ingenting att leva för. Det ekar tomt. Så jävla tomt och en vidrig ensamhet.

Jag vill leva. Men jag kan inte. Jag vet inte varför. Varför det blir såhär. Varför jag inte kommer någon vart. Varför vuxenvärlden, myndigheterna gång på gång sviker mig. Det lilla och enda jag har. 

Jag vill inte ha det såhär, ändå så är det så. 

Kommentarer:

1 Åsa:

Det går inte att föreställa sig hur det känns, men jag kan ändå tänka mig.
Du behöver upprättelse och få komma till ett bra ställe för att få lugn och ro.
Jag är övertygad om att du kommer må helt bra en dag..
Tills dess..försök hitta meningsfulla saker i vardagen. Jag vet det låter banalt men du behöver endorfiner.
Sätt mål för dig själv..Bra mat och träning ger dig jävligt mycket. Kan du försöka få in det i ditt liv? Träning ger dig endorfiner och du behöver dom. Du behöver hjälpa din kropp på traven till att må bättre <3
Har du ngn träningsmöjlighet där du är nu?
Kramar Åsa

Kommentera här:

Follow on Bloglovin