Svar från frågestunden del 1 (Bilder kommer successivt, har brist på bilder)

Hur gick det till när du sa upp kontakten med din mamma? Hur kände/känner hon? Hur känns det för dig att nu varken ha mamma eller pappa hos dig? 
Jag åkte raka vägen hem till mamma och försökte en sista gång. Ett sista samtal som skulle ge något. Men det gick inte. Och det gav mig ingenting. Förutom det viktigaste - beslutet att säga upp kontakten. Det är såklart ingenting jag vill, att vara utan både mamma och pappa. Men min kära mamma fick mig att må så himla dåligt. Hon höll på med någon slags bestraffning och gör det än idag. Men så borde jag, och måste, ha tanken på att hon är sjuk. Att hon är paranoid. Är bipolär. Har Atypisk Autism. Social fobi. Jag vet ju att hon är sjuk. Jag är också sjuk. Men det finns en gräns och den nådde våran relation till sist. Att vi bröt kontakten ångrar jag absolut inte. Bara sörjer.

Jag vet inte hur min mamma känner. Just nu är hon i ett tillstånd där hon inte bryr sig någonting. Bara spyr ur all skit på alla människor i hennes närhet. Men jag tror då inte hon bryr sig att vi sagt upp kontakten. Hon har nog i alla fall inte förstått det än.

Hur skulle du önska att ditt liv såg ut? Om du vore frisk och lycklig alltså? Vad skulle du vilja jobba med? Vart skulle du vilja bo? Skulle du vilja skaffa barn? 
Jag önskar mig inte så himla mycket. Jag vill vara i en frisk och trygg miljö, där det finns vuxna som är mer vuxna än vad jag är. Som tar större ansvar än vad jag gör. Som har "lyckats" bättre än vad jag har gjort. Jag skulle som sagt vilja bo i en frisk miljö, inte full av missbruk, svåra kroppsliga sjukdomar eller psykisk ohälsa.
Det klart jag egentligen skulle vilja få barn. Om saker och ting blev bättre nån gång. Om jag var tillräckligt mogen och stabil för det. Jag älskar barn.

Jag har tidigare skrivit vad jag vill jobba med, men jag gör det igen. Antingen projektledare inom media och evenemang, ambulanssjuksköterska eller brottsutredare.

Har du många vänner? 
Hur många seriösa pojkvännar har du haft?
 
Ja jag har många vänner. Jag är, och har alltid varit väldigt social och haft lätt för mig i sociala sammanhang. Men just nu umgås jag knappt med vänner, jag orkar inte det just nu.
Seriösa pojkvänner.... Eh. Noll. Har jag varit ihop med någon har det bara varit "bara för att". Sedan har och är jag på G med flera olika killar, men som med vänner, så känner jag att jag inte orkar med det just nu. Jag vill vara själv. Inte någon som klänger på mig och finns omkring mig dygnet runt.

Finns det någon personal som du minns särskilt väl (på de avdelningar eller boenden du varit på)? Någon som gjort ett avtryck hos dig?
Ohja, speciellt tiden på BUP-akuten. Jag träffade så otroligt många underbara läkare, skötare, sjuksköterskor och psykologer där. Jag kan inte förklara med ord hur mycket det betydde för mig. Vi fick ju en sån himla nära relation i och med att jag var där så länge.

1. Var är du nu? Just nu är jag inlagd på vuxenpsyk.
2. Hur många ggr har du behövt sy? 
En hel del gånger, men hur många vet jag såklart inte. Speciellt under den senaste tid då jag tyvärr börjat skära mig ännu djupare och då varit tvungen att sy
3.
Vilka är dina framtidsplaner? Deppigt svar, men jag har inga särskilda just nu.
4.
Har du lpt nu? Ja, med X-vak.
5.  
Vilka mediciner äter du? Quetiapin, Mirtazapin, Olanzapin, Stesolid, Temesta, Lyrica, och Imovane
6.
Tror du att du kommer hamna på rättspsyk? Nej det tror jag och hoppas verkligen inte att jag gör.
7. Kollar du på några serier? 
Nej, har aldrig varit någon seriefantast. Orange is the new black såg jag för ett tag sedan, den fastnade jag för i alla fall.
8.
Har du pojkvän? Nej, inte just nu. Är på G med en fantastisk kille, men jag får se hur det blir och om jag orkar.
9.  Vad gör du med ditt hår för att det ska va så fint?
Jag gör inte särskilt mycket. Har självlockande hår, brukar platta topparna bara. Sedan så använder jag olja och bra schampo, balsam och hårinpackning.
10. Ditt allvarligaste självmordsförsök? 
Jag har aldrig gjort något självmordsförsök där jag tänkt att nu vet jag att jag dör. Men läkarna har väl ansett att vissa intoxer blandat med alkhol, att det då har varit självmordsförsök.
Vill du dö?
Egentligen inte. Om jag mådde bra. Inte hatade mig själv och livet så mycket, så hade jag velat leva. Men ja, jag vill dö. För jag har ingenting att leva för eller något som får mig att känna "Jag vill leva".

Kommentarer:

1 Josse:

Du sa att du skulle komma till något behandlingshem? Är det fortfarande aktuellt och hur känner du för det? Hoppas allting löser sig för dig, ingen är värd att må dåligt.. Ta hand om dig kära du.

Kommentera här:

Follow on Bloglovin