Tom på ord

... Men full av känslor. Fick igår reda på att mamma haft en psykos och nu har en igen. Har alltså inte haft vetskapen om detta tidigare. Det säger ju sig självt ganska så mycket. 

Pusselbitarna börjar falla på plats. Jag är så ledsen över att jag inte visste det tidigare. Förlåt, älskade mamma. Jag har hatat dig så grovt och gör det än idag, men du är trots allt min mamma. Ingen vi väljer. Tyvärr, i viss mån.

Jag mår så vansinnigt dåligt. Jag lever på alla mediciner de proppar i mig. Så något gott för det med sig - jag lever ju. Något jag inte orkar med just nu. Jag har skrivit det tusen gånger i bloggen "nu kan jag inte må sämre" men det går ju visst. För såhär bäcksvart och hopplöst har det aldrig varit. Imorgon är det dock ett vårdplaneringsmöte igen, har väl inga vidare förhoppningar men hoppas kan man ju alltid. Och hoppa. Näe, FYFAN VAD ÄCKLIGT DÅLIGT JAG MÅR. Bron eller båten ropar på mig. Jag blir galen. Snälla, hjälp.

Kommentarer:

1 Åsa:

Skulle vilja att du fick komma ut och träffa vänner och våga vara du med dina vänner. En dag med fika och skratt och få glömma allt annat tungt som ligger där.

Finns det inget gym du kan gå till, inget du kan få aktivera dig med? Jag tror det skulle ge dig en kick att få skratta och få röra på dig..inte bara kastas mellan tunga psykoser, tabletter och instängda rum.

Mamma får hjälp på sitt sätt fina du..oroa dig endast om dig nu.
Jag vet att du inte tror mig, men jag tror man behöver ner på botten innan allt ljusnar..

Stor kram Åsa

2 Skåne:

Hej igen!
Hoppas att din mamma blir bättre.
Håller tummarna för att mötet kommer att leda till någonting.

3 Emma_A:

Hoppas din mamma får hjälp! Jobbigt nog för dig att du inte mår så bra och så har du ingen förälder som finns där och stöttar dig när du mår som sämst :-(. Men du kan och ska inte bära oron och skulden hur din mamma mår. Du måste bli stark själv först innan du kan hjälpa din mamma. Eller om du ska ens göra det. Hon är vuxen, du är ett barn även om du är en tonåring en. Försök hålla tankarna på det du vill göra i framtiden. Det finns hopp och det finns en ljuvlig framtid om du får bukt på det destruktiva. Jag vet att du kommer att ta dig ur det här och kommer att bli en hur stark tjej som helst med otroligt mycket förståelse för människor som har det jobbigt psykiskt. Stor kram <3!

Kommentera här:

Follow on Bloglovin