Man måste vara ett livsproffs för att kunna leva

Inget smink. Inget leende. Inga effekter. Bara jag(bild längre ner i inlägget). Det är "jaget" jag avskyr så groteskt. En trött, sliten, vilsen, ångestfylld, värdelös, ful, tjock och ensam 18-åring som försöker göra någonting bra med livet. "Försöker", fan, låt mig spy. Jag orkar inte försöka längre. Frågan är om jag ens vill fortsätta försöka.  

Jag tänker lite såhär: Jag vill så gärna bli ett fotbollsproffs. Jag ska göra allt för att nå det målet. Jag tränar och tränar. Spelar match efter match. Jag försöker komma in i laget, känna mig hemma och känna "Fasen vad kul det är med fotboll, och vad bra det går. Utvecklingen går framåt och snart är jag där. Ett fotbollsproffs". Men det händer aldrig. Alla träningar, matcher och tron på en karriär har varit förgäves. Jag har inte tagit ett enda steg framåt, snarare tusen steg bakåt. Jag inser att jag får ge upp den drömmen. Jag känner precis samma sak - fast i mitt liv. Där handlar det dock inte om att bli ett fotbollsproffs, utan ett livsproffs. Med det menar jag inte att bli bäst i världen, vara omtyckt av alla och ha det så fantastiskt bra som det bara går, utan ett hyfsat liv där jag kan leva som vanligt. Hantera känslor. Umgås med människor. Ha en familj. Gå i skolan. Jobba. Festa. Åka på resor. Utforska livet. Ja, göra det som de allra flesta människor gör. Visst bör man stöta på hinder, vara ledsen, lösa problem och hamna i bråk. Men man ska klara av det och göra det på ett bra sätt. Det gör inte jag. Drömmen och tron på att få ett bra liv är ute helt och hållet. Jag har insett att det inte går.

Kommentarer:

1 Julia:

Och jag som tycker du är så himla vacker!
Och tjock är det jag som är. Kan inte köpa de kläder jag vill ha osv... är verkligen hur fin som helst. På riktigt!

2 Julia:

*Du ä verkligen hur fin som helst! Ordet föll bort i telefonen.
Kram

3 Unn & Nicole:

Hej, din blogg är verkligen super fin och du skriver jätte bra & läsvärda inlägg.
Vi hade blivit super glada om du hade kikat in på vår blogg och kanske lämnat en liten kommentar också, puss & kram!

Http://unic.spotlife.se

4 Rebecca:

Det finns en väg tillbaka, jag har varit nere i helvetet och vänt. Går du och pratar med någon? Jag tolkar ditt inlägg nedanför att du inte har det så lätt med din mamma? Kämpa på! Det finns ljus i tunneln! kram

5 Skåne:

Hej!
Så sitter man på avbytarbänken och följer matchen. Vältränad och redo men ingen plats i startelvan.
Men! Så blir någon skadad och man får chansen!
In på plan och gör succe'!
Det var värt väntan!

6 Dessie:

Hej!
Läst igenom några av dina inlägg. Jag känner inte dig eller din historia. Men vad är poängen med att klanka ner på sig själv offentligt? Säga att man är ful tjock osv och lägga upp en bild på sig själv? Säga att sitt liv är trist och meningslöst?

7 Hanna:

Hej! Kämpa på fina du! Det kan faktiskt bli bättre. Du kan bli starkare och livet kan bli snällare mot dig! Du har haft så många motgångar att det måste komma lite medvind snart. Håll ut! Hur ser det ut för dig nu, vart bor du, vilken hjälp från psykiatrin får du, när blev du utskriven osv?

8 Emma_A:

Du är extremt vacker. Dessutom helt naturligt. Få som är det. Och långt ifrån tjock! Det är rätt vanligt att känna sig vilsen, men man blir tryggare med åren. Tro mig! Det kommer att ordna sig för dig med din vilja och med tiden. Och tror inte alls det kommer att ta så lång tid till innan det blir hur bra som helst för dig!!! Kram!

9 Sigrid:

Sanna, du får inte ge upp. Jag märker att du har tappat hoppet men du måste vänta och låta någonting positivt hända. Det är bara ett helvete att allt detta ska ta sådan jävla lång tid. Och du får inte känna dig värdelös eller någonting för att du upplever att du står och stampar. Det är Socialtjänsten, vården och hela systemet som står och stampar medan du försöker ta dig framåt. Är inte du ett livsproffs om någon med tanke på hur jävla hårt du sliter? Du får inte försvinna för att omgivningen gör det svårt för dig. Det är fel. För får du bara rätt förutsättningar är jag säker på att du skulle ta steg framåt. De måste bara komma. Försök få reda på hur lång väntetid det är till Finja (du kan ringa dit själv och fråga). Är det för länge så kolla med Österlenporten om det nu skulle vara något. Det verkade bra, men har hört mycket gott om Finja. Österlen hade plats i november.
Kram

10 Lisa:

Hej! jag har läst några av dina inlägg och jag blev riktigt ledsen, att vissa folk ska få leva livet glatt och andra ska bara vilja dö, hur kan det vara så? Säg till dig själv varje dag att du är fin vacker och underbar och umgås bara med de du gillar! lovar att det kommer göra skillnad, glöm aldrig att du är underbar!

11 Brandon Lee:

Hmm,.det är fel på morsan, socialtjänsten, vården osv, alla bråkar med dig, sätter käppar i hjulet, eller gör dem det?
För mig tycks det som om du själv bråkar med dig mest hela tiden, rädd att vinna och rädd att förlora, då är det lätt hänt att man gömmer sig på ingenmanslandet mellan det goda och det onda, så slipper man ta ansvaret för sig själv och för sitt liv. Livet är kort, kasta inte bort din tid på sånt, det här skulle kanske vara något för dig, ett Cherokee ordspråk om det goda och det onda i en människa,läs och fundera på vilken av de två du "matar" och varför du gör det, ditt val, ditt liv.

There is a battle of two wolves inside us all.
One is evil, it is anger, jealously, greed, resentment, lies, inferiority and ego.
The other is good, it is joy, peace, love, hope, humility, kindness, empathy and truth.
The wolf that wins? The one you feed.

Ha det bra,.du kan om du vill, och om du säger att du inte kan, då vill du inte.

Svar: Du kanske borde ta och läsa igenom min blogg ordentligt och den tidigare bloggen innan du yttrar dig :)
ANTECKNAT

12 Diana:

Jag vet inte hur jag fann din blogg, men jag fastnade, gick tillbaka och läste varenda inlägg. Det är så sjukt skrämmande hur mycket jag känner igen mig i dig. Och ännu skrämmande att det är så otroligt många som verkligen också mår så sjukt jäkla dåligt.

Jag har varit i helvetet.. jag vet inte hur många turer och tillbaka i mitt liv. Och nu senast, precis som dig har jag haft en plan. Jag gick och försökte "tagga" mig själv varje dag, att nu jäklar gör jag det, today is the day! ..Men jag klarade det inte. För jag ville leva, även fast jag inte ville. Så sjukt svårt att förklara men jag tror att du förstår vad jag menar. Som i Queens låt bohemian rhapsody "I don't wanna die, I sometimes wish I'd never been born at all" det är så sjukt klockrent, men Freddie Mercury visste nog utan tvivel vad han snackade om när han skrev den.. iaf.

Idag mår jag bra, det är en jävligt svår och jobbig väg men det går. Jag hoppas att du också finner styrkan att kämpa ännu mer att orka. Det är värt det, och du är värd det.

13 Anonym:

Jämför dig inte med andra och försök att acceptera dig själv så som du är! Du behöver inte vara som andra för att vara värd något.

Kommentera här:

Follow on Bloglovin