Likt alla andra dagar försöker jag unvika speglar så gott det går. Jag vill inte se mig själv. En misslyckad ful, äcklig och fet gris. Jag ska börja sluta äta helt igen. Dumt, jag vet. Men jag klarar inte av att känna hur ångesten kommer krypandes varje gång jag äter. Jag orkar inte räkna kalorier. Jag orkar inte känna hur jag går upp i vikt efter varje måltid. Och framför allt, jag orkar inte se hur tjock jag är i spegeln.
Jag är så äcklad över de kilon jag gått upp här inne. Fan vad äckligt. Fan vilket misslyckande. Att det ska vara så jävla svårt att lyckas med någonting.
Jag vill slippa känna. Jag orkar inte känna. Jag orkar inte må dåligt. Jag vill upp ur brunnen så snabbt det går. Varför ska det vara så jävla svårt? Jo för locket är på. Jag får knappt något syre. Jag ser inget ljus. Jag kvävs.
oj då vet faktiskt inte vad jag skrev men ser inte heller inlägget jag vet jag kommenterade