@antecknat

Blev äntligen av med x-vaket igår efter att jag bett om att få överklaga LPT:t. Då fick jag genast träffa överläkaren och snackade mig ur det mesta. Utom LPT:t eftersom det då skulle bli för mycket på en gång. 

Har lyckats skära mig flera gånger här. Nu tror personalen att jag inte har något mer vasst. Men det har jag ju. Mitt underbara, älskade raklblad som är min räddning just nu. Jag försöker motstå att förstöra min kropp och min själ. Men jag känner mig ändå så äcklig och förstörd så vad spelar det för roll.

Igår var det åter igen ett vårdplaneringsmöte. Läkaren på avdelningen var med i 5 min och Soc "vi jpbbar på... Och blabla. Jävla äckelskit. 

Jag vet att jag inte längre skriver med bra känsla. Det är bara med ilska och kaoset i hjärnan. Men jag ska försöka bli gamla vanliga Sanna igen. Att det ska vara så svårt. Att man bara ser svart. Att man inte mår bättre. Att vad man än gör eller säger så blir det inte bra. Jag hatar att inte kunna eller vilja leva. 

Kommentarer:

1 Skåne:

Hej Sanna!
Hörs kanske dumt men om du nu får impulser du inte kan stå emot, kan du inte hitta något mildare än rakbladet?
Hur svårt skulle det kännas för dig att lämna ifrån dig rakbladet?
Sedan ska du veta att du varken är äcklig eller förstörd.
Oavsett hur dina armar ser ut så är du en jättefin tjej som helt enkelt har det svårt just nu.
Sanna finns där, det är bara den dumma psykiska sjukdomen som håller på och förstör.
Hata sjukdomen!
Älska Sanna!
Du skriver bra så det behöver du inte vara bekymrad för,
Skriv om precis vad du vill, det är ju din blogg!
Är du arg så skriv det, är du ledsen så skriv det, är du glad så skriv det, är du ren bakom öronen så skriv det:-)
Vi är många som gillar att läsa din blogg och vi är många som gillar dig!

2 Åsa:

Jag förstår inte vad du vill.
Vad vill DU Sanna?
Du får hjälp, men du avsäger dig den? Du snackar dig ur allt?
Hur tänker du?
Du skicka dubbla signaler.
Du vill ha hjälp, men ändå inte?
Du vill inte skära dig, men nästan skryter om vad du har gömt för personalen?
Vill du må bättre? Ta emot den hjälp som finns för dig, lyssna på de som kan och "snacka dig inte ur"
Låt specialisterna få ta hand om dig på bästa sätt, för att tillfriskna snabbare.
Jag förstår att det inte är kul på något sätt. Men du ska inte stå på egna ben just nu, du behöver vård och hjälp, inget annat.
Det tar tid att ordna ngt som blir bra i slutändan.

Det kan låta hårt, men för att bli frisk är det bra att lyssna på dem som vet. Å för att bli frisk måste du samarbeta. För att bli frisk måste du vilja något själv. Ingen kan göra det åt dig, så länge du inte vill själv.
Jag hör och ser i din text att du är en väldigt smart tjej. Du har huvudet på skaft, du är skärpt.

Kom igen nu Sanna! Du kan! Det är du själv som ger upp på dig själv. Så länge du inte tror på dig själv som kommer du inte vidare. Du måste vilja rädda dig själv.
Vill du inte det, eller vad är det frågan om?
//Åsa



3 A:

ge rakbladet till personalen.

4 Emma:

Om du vill fortsätta att göra dig illa så kan ingen hindra dig. Någonstans måste du bestämma dig att vilja bli frisk. Du har ett liv och yttersta ansvaret ligger på dig att vilja leva och vara nyfiken på vad livet har att ge dig framöver. Tonårstiden är värst, men det blir bättre. Men du måste vilja det! Du är en fin tjej och har säkert massa med talanger, men de kommer inte till sin rätta när du inte vill annat än att lura personalen som ändå vill ta hand om dig och vill ditt bästa. Men du måste hjälpa till!!! Att ta livet av sig eller hota med dig är fegt. Du är inte feg. Du är modig och stark efter allt du har fått att gå igenom. Och det kan bara bli bättre. Tro mig!!!

Kommentera här:

Follow on Bloglovin