On my way home

Sitter på bussen påväg hem, eller ja till mitt boende, från sjukgymnasten på Öppenvården. Känner mig både glad och ledsen. Glad eftersom jag lyckades ta mig ut, men framförallt gå UPP vid 10-tiden tack vare personalen som även körde mig. Sedan känner jag mig även glad över att jag fyndade Lokas nya Likes candy-smaker på Hemmakväll, 2 st till pangpriset 15kr. Tog ett helt drös av favoriterna "Rosa svampsmak" samt "Hallon lakritsskalle". Så vansinnigt goda, ni måste testa! 

Sedan känner jag mig som sagt ledsen, väldigt. Och besviken i vanlig ordning. Jag vet att jag går till sjukgymnasten av en anledning, till stor del pga mina grova motorik-problem. Men att kliva in i det stora vidriga rummet med speglar överallt, se sin vidrigt fula kropp, framförallt armarna som liknar skruvar, och känna sig så oerhört ful och misslyckad. Näe, det tar på mig så oerhört. Att se mitt riktiga jag. 

I väntan på sjukgymnasten

Mmmm

Kommentarer:

1 Agnetha:

Jag förstår känslan. Finns det någon möjlighet att träffa sjukgymnasten nån annanstans? Där jag tränade förut fanns det skynken man kunde dra för speglarna. Blir otroligt glad att du bloggar och kämpar på.

2 Åsa:

Åh va skönt att du är tillbaka igen å vad glad jag blir att du går iväg till och från en sjukgymnast nu.

Jag förstår hur du kan känna dig, eller antar hur det känns. Men kärleken börjar till dig själv. I slutändan så är det bara du och din kropp, det är det enda vi vet med säkerhet. Vi och vår kropp.

Hoppas att du kan se bortom dina ärr och tycka om dig iaf.
Kram på dig

Kommentera här:

Follow on Bloglovin