Snälla...

Jag har aldrig bett om eran hjälp. Men nu behöver jag verkligen den. Jag behöver någon, eller några att skriva med. Någon som också är, eller har varit i en liknande situation. Eller bara nån vänlig själ som vill lyssna på all skit. Helt frivilligt alltså. 

Antecknat@kik

MVH EN MYCKET IRRITERAD, ARG, LEDSEN, OCH BESVIKEN TJEJ PÅ 17 VÅRAR. 

Idag har hjärnan jobbat hårt

Ska äntligen börja medicineringen för ADHD imorgon. Men innan dess måste jag ta olika kontroller, som vikt. Den JÄVLA vikten. Jag har kommit igång med hetsätningen igen, så jag vill inte veta vad det står på vågen. Hur svårt kan det vara att vara lagom med någonting nån gång??? Är det inte det ena så är det det andra. 

Har gjort sjukt mycket tester idag, så jag känner mig verkligen dumförklarad nu(i tre timmar höll vi på!!!). Det var så himla mycket som gick åt helvete, haha!

Nu är det dags att komma till det positiva. Har ÄNTLIGEN börjat få permissioner själv, utan att någon vuxen måste vara med. Självklart är det jätteskönt, men samtidigt läskigt att börja vara ute i friheten igen. 

#Klagomuren

Man kan vara trött. Och så kan man vara ännu tröttare. Och så kan man vara så trött som jag är. Ingen energi, inget ljus, full av blåmärken och ett trasigt inre. 

Ytterligare än dag jag måste ta mig igenom, jag kan inget annat göra. Inte än. Ska ha samtal med läkaren idag, förhoppningsvis får jag någon permission över helgen. Så att jag får möjlighet att känna mig som en någorlunda människa. Och så ska jag även prata med mitt BRIS-ombud som har ringt och skällt ut Soc. Ser mycket fram emot att få höra... ;)

Angående rubriken. Ja, denna blogg är som en slags klagomur. Likaså min förra blogg. Jag vet att jag klagar, hatar, ger upp och surar. Men det är sån jag är. Och så bloggen är. Det är frivilligt att ta del av min vardag. Inget tvång. 


Snyggast i stan

Follow on Bloglovin