Deppigt värre
Det är alldeles svart i huvudet. Så tyst och dystert. Ångesten känns av i magen hela tiden. Det är en sån stor klump, jag önskar att jag kunde spy upp den. Jag vill bara bli av med den. Slippa känna den. Men den försvinner inte, den vägrar ge sig av.
Jag känner hur hjärtat pumpar lite extra mycket. Hur pulsen sakta men säkert stiger uppåt. Jag skakar. Jag mår illa. Jag har ont i varenda kroppsdel. Det är så här det är. Oftast. Och fan för det. Varken färdigheter, mediciner eller samtal hjälper längre. Fan för det med.
Fin bild!