Deppigt värre

Jag ska ju till Liseberg idag. Jag borde vara glad. Se fram emot det. Men det gör jag inte.

Det är alldeles svart i huvudet. Så tyst och dystert. Ångesten känns av i magen hela tiden. Det är en sån stor klump, jag önskar att jag kunde spy upp den. Jag vill bara bli av med den. Slippa känna den. Men den försvinner inte, den vägrar ge sig av. 

Jag känner hur hjärtat pumpar lite extra mycket. Hur pulsen sakta men säkert stiger uppåt. Jag skakar. Jag mår illa. Jag har ont i varenda kroppsdel. Det är så här det är. Oftast. Och fan för det. Varken färdigheter, mediciner eller samtal hjälper längre. Fan för det med. 

 

Kommentarer:

1 Malin:

Fin bild!

2 isabelle:

kolla gärna in min blogg. Finns inlägg om hur jag träffade Samir Badran! xo

3 Johanna:

Det blir bättre ♡ Det är något som är säkert.

4 Linda:

Hej fina du!

Hittade till din blogg idag och har suttit i över en timme och läst gamla inlägg! Vill passa på att kommentera och att jag tycker att du verkar vara en otroligt stark tjej som lyckats ta dig igenom mycket skit! Även om det är svårt, försök att vara stolt över denna bedrift! Inte alla som skulle klara det! Fortsätt kämpa och ta hand om dig - de kommer vända, det kommer bli bättre, du kommer känna glädje och lycka igen!

Diamanter bildas under hårt tryck och träd växer sig starka i motvind! Du är en överlevare <3

5 Wille:

Kämpa på! Du är stark! Du klarar detta. Otroligt fin bild förresten!

6 Skåne:

Hej hopp!
Åka karusell är bra för då kan man skrika hur mycket man vill utan att folk tycker att man är knäpp:-)

7 Agnes:

Blir så orolig när du inte uppdaterat på några dagar och dessutom inte godkänt några kommentarer. Hur är det med dig?

8 Sandra:

Hej. Vet att inga ord kan hjälpa dig ifrån mörkret du befinner dig i. Men, jag vill ändå berätta att det kan bli bättre. Är en tant på 38 i dag. Men levde med depressioner, ångest från 15 till 25. Tog överdoser, inlagd på psyk, skrek rätt ut av ångest. Kommer aldrig att glömma detta hemska mörker, där jag var förlamad av ångest. I dag är jag som sagt, äldre och mår otroligt bra. Efter massor av år så funkade en medicin som förde mig över ytan. Men det viktigaste, jag fick en självkänsla. Och bröt m familjemedlemmar som bröt ner mig. Hade oxå turen att få komma till ett boende där en kurator fick mitt förtroende. Lider så med dig, vill bara hålla om dig och göra allt bra. Hoppas du finner styrkan att fortsätta, för livet kommer inte vara så här för alltid. Kramar.

9 Rebecca:

Hej kära medmänniska! Trist att du har det så tufft. Det måste verkligen var urjobbigt rent ut sagt.
Jag har haft många tuffa pass jag med så jag vet hur det kan vara.
Men mitt tips till dig e att BARA VARA. Mata inte på m jobbiga händelser o tankar hela tiden utan ligg på sängen m en kopp te el kaffe o bara vara hela dagarna. Försök att håll tankarna på en så bra nivå du kan. Som känns så bra som möjligt. Tänk på din själ vännen, den behöver lugn o ro. Inte så mkt snabba kast i handlingar o tankar.
O sätt ord på känslor, sätt ord på ångesten sätt ord på allting i en fin bok. O jag tror som du säger att det e bra m acceptans.
O gråt mkt! Det e en superbra ventil!
Jag märker att du vill ju leva eg. Tänk i dom banorna lite försiktigt att du ska försöka satsa på att leva - det skulle göra dig gott om du började tänka så. O mkt ska du BARA VARA o VÄRNA om dig själv. Försök skapa så mkt trygghet som du kan.
O alla där ute mår inte så jävla bra dom heller - tänk mkt sånt!
Du har ett mkt bra språk när du skriver - rakt på o ärligt m hur det är - jag tror det e mkt bra för dig att skriva så.
Jag tror det gör att spänningar släpper.
Stor varm tröstande kram fr mej
O hur vore det om du skulle försöka m att ge dig själv kärlek istället för att skada dig själv. Typ ligga å krama dig själv i sängen... Ge dig själv ett fint ord, el en komplimang el en kärleksförklaring... Ligga o stryka dig själv på armen o säga fina fina...
Tänk över det.
<3 <3 <3

10 FrökenTV, bloggen om tv och film:

vilken fin bild

Kommentera här:

Follow on Bloglovin